Historiepodden

00:02 Välkomna till UR-arkiven med historiepodden. Där vi har fått upp en låda ur arkivet som är lite ovanligt färglad. Inklädd i tyge. Men det är blått och det är rött. 00:20 Ett favoritavsnitt från en gemensam vän till jag och du. Mycket oväntat eftersom färgernas historia blått och rött. 00:31 Ja, det är ju... Vad är det att ha? Ja, men det är väl mycket att ha. Det är mycket att ha. 00:36 Det är ju hur färgerna har kommit till innan, så att säga, kemiska processer och så där framförallt. Vilka symboler de hade och så vidare. 00:46 Det säger väldigt mycket om sin tid på ett oväntat sätt. 00:51 Ja, avsnitt 357 från 2021. Mycket nöje. Mycket nöje. 00:57 Hur man uppfattar färger, det kan vara både rent biologiskt betingat och kulturellt betingat. Att färgen röd symboliserar fara eller varning i naturen, det brukar man ju höra. Men den franska färgehistorikern Michel Pastureau menar att färger för människor... Får betydelse genom kulturella sammanhang och har olika betydelser i olika grupper och över olika perioder. Betydelsen av olika färger är något man lär sig redan som barn. 01:29 Göte, i sin tur, menar att bildade människor hade en viss reservation mot färger. Den stora 1700-tals tänkaren menade att våra sinnen reagerade på ett visst sätt på färger och därefter skapar vi en kulturell innebörd utifrån det. Kulörens styrka och blandning med andra färger spelar också stor roll för hur den ska tolkas. Naturligtvis har även exklusivitet och pris på en viss färg haft stor påverkan på statusen. 02:03 Röd färg har till exempel ofta varit förknippad med manlighet och aggressivitet. Det har i långa perioder varit kungarnas färg. 02:12 Idag är den bland annat förknippad med antiroyalistisk socialism. Under barocken var det starka och mörka färger som gällde. För att under 1700-talets rococo går över till mer ljusa pastellfärger. En nyans av den röda manliga färgen var rosa. Vilket gjorde det helt naturligt för unga män att gå runt i rosa sidentyger på 1700-talet. 02:37 Eftersom rosa också representerade hälsa och ungdom hade även kvinnor rosa kläder. Först på 1940-talet med klädbutikernas marknadsföring drack kopplingen mellan rosa och flickor och blått och porkar upp. I dagens avsnitt av historiepodden ska vi avhandla särskilt de blåa och de röda färgernas betydelse under historien. Det här kommer bli en färgsprakande resa. Häng med! 03:11 Ni är varmt välkomna till historiepodden och det stora färgavsnittet, i alla fall det lilla färgavsnittet. Det är två färger men det är också de två viktigaste, törs jag säga. 03:26 Ja, det går ju så att säga att få fram olika nyanser av de här färgerna vilket drar in andra färger också kanske man kan säga. 03:37 Så är det. Robin Olofsson heter jag, Daniel Hermansson sitter här på en datorskärm mitt emot mig. Ska man väl börja med att ställa den här den första frågan som många barn lär sig ställa till andra. Vilken är din favoritfärg? 03:58 Ja, det är nog om man kollar på vad man har för färg på kläderna så är det ju blått antagligen. 04:04 Det är blått. 04:06 Även om jag sitter i en knallhörd, jag tar ju snubbar för det här. 04:10 Ja, men färger är ju viktigt va? Du pratade ju i vårt bokavsnitt om hur du organiserar dina böcker. Det var ju ditt stora intresse. Ja. Jag håller med om att det är viktigt att organisera böcker men det finns egentligen en enda sak som jag känner lika starkt inför, kanske till och med starkare. Och det är ju hur man organiserar sina skjortor. Ja, det här håller jag med om. Vi har mina skjortor hängande efter färger på en klädställning då. Och det går från mörkast nyans, från de helt svarta skjortorna in i de mörkblåa, de ljusblåa. 04:47 Och så vidare till de rent kritvita skjortorna via grått såklart då. Dessutom hänger jag bort de tjocka bomullsskjortorna under vintern och plockar fram linne-skjortorna under varma månader. De flesta plaggen jag äger är gråa, vita eller i en mycket försiktig blå nyans. 05:05 Det är ju inte speciellt vanligt att man klär sig i lysande röd färg tyvärr. Så spetsig personlighet har inte jag. Utan jag tar det lite försiktigare. Jag tror inte att mina dåa färger hade imponerat på några renaissansfurstar om man tänker så. 05:19 Nej, det tar jag inte. Just nu sitter du i en vit begravningsskjorta ser jag. Ja, lite lätt krämfärgad va? Ja, vi kanske ska gå in på det mer historiska. 05:33 Innan vi börjar prata om specifika färger så tänkte jag dra en liten allmän bakgrund. Men sen när vi dyker in, blir det blått eller rött? Vill du ta det röda pillret eller det blå pillret, Daniel? 05:45 Nu kommer inte jag ihåg då från den här filmen Matrix vilket som är vilket. Men vi kommer ju börja med det röda pillet. 05:54 Det röda pillet är väl det som Nio ska ta för att se, för att vakna. 06:00 Jag tror det. Då är det ju lämpligt då. 06:04 After this there is no turning back. You take the blue pill. The story ends. You wake up in your bed and believe whatever you want to believe. 06:14 You take the red pill. You stay in Wonderland. 06:18 And I show you how deep the rabbit hole goes. 06:26 Först och främst redan stenålders människor, jägare och samlare var ute och letade efter och hittade till exempel gul järnhydroxid eller röd järnhydroxid. Och det är ju fint som helst ju, naturliga färger, pigment eller vad man ska kalla det. 06:45 Som kanske inte är lysande starka men som man kan blanda färg med och måla i grottor. Göra lite hellristningar med. Gul ochra är ett sånt exempel på en färg som man kan blanda till med helt naturliga färgämnen. Gul ochra målar du ju gärna dörren till sommarstugan med. Det är en sån klassisk bild. 07:09 Men människan är ju inte en varelse som nöjer sig. De här naturliga pigmenten i uppslagsverk som N.E. beskriver dem som kulörsvaga. Och vi vill ju inte ha kulörsvaga pigment, vi vill ha starka färger. Den mänskliga instinkten är ju att saker ska lysa. 07:28 Så när arkeologer har gått in i riktigt gamla egyptiska gravar så har de hittat spår efter 4 000 år gamla tekniker för att på mer komplicerade sätt färga till exempel textilier. Man har även hittat hieroglyfer som beskriver tillvägagångssätt. Så man kan alltså säga att mer komplext färgande av saker, till exempel textilier, det är någonting som hör den allra tidigaste mänskliga civilisationen till. Det här är alltså någonting som människor i alla kulturer har prioriterat. 07:59 Det finns ingen kultur som tänkte, vi är nöjd med att gå klädd i lite så här smutsbrun grått. Men när man går omkring i naturen, inte minst i denna, den vackraste av tider, det är vår nu, allt är så här så grönt och så vackert. Man ser... 08:15 vackra, tydliga, klara färger överallt. Då kan man ju luras att tro att det är bara att plocka några gröna blad och koka soppa på det och doppa ner en t-shirt så har du en lysande grön tisha. 08:26 Kan man luras av det verkligen? 08:28 Ja, för det lyser ju så starkt om det. 08:30 Ja, okej. 08:32 Men sanningen är att de allra flesta växter och djur inte alls lämpar sig för att använda i färgning. 08:38 Min mormor höll på med växtfärgning. Hon färgade ullgarn och grejer. 08:45 Och säga att man ska växtfärga någonting grönt då. Det borde ju inte vara så svårt. Allt i naturen är ju grönt. Men av de hundratals gröna växter som vi ser överallt så finns det främst två vilda växter som ens går att använda. Getapel och färsk vass. De här uppgifterna kommer från bergianska trädgården. 09:07 Och det räcker inte med att man går och hittar lite färsk vass. Du behöver också någonting för att få färgen att fästa. Det kallas för betmedel där alun har varit ett vanligt förekommande sådant klister eller vad man ska kalla det. 09:21 Men även med alun och med färsk vass Så är växtfärgade textilier, de har dålig motståndskraft mot solblekning och de ger dova, naturliga, försiktiga färger. När människans instinkt ju har varit det motsatta, färgerna ska ju lysa. 09:39 Alltså, din instinkt är ju tvärt emot och den är ju ute efter det här dova tydligen. 09:45 Ja, exakt. Du är ju inte representativ här. 09:49 Nej, men då kanske jag är mer representativ för det senkapitalistiska samhället där då sådana lysande färger finns i sånt överflöd att jag istället säger nej, det känns lite krasst va? Med de här lysande färgerna. Du kan ju räkna med att om det var omöjligt att få tag i lysande röda tröjor då skulle det vara det enda jag ville ha på mig. 10:09 Jaha, okej, just det. Du är långt röd, ja. 10:14 Poängen jag försöker göra är dels att alla mänskliga civilisationer håller på att färga saker, det gillar vi. Och två, att det är ganska svårt att få till klara färger, vilket vi nu kommer komma in på när vi fördjupar oss i våra specifika färger. 10:30 Och då är vi ju lämpligt att ta en titt åtminstone lite hastigt på antiken. Man kan ju lätt tro att det var en grå eller kanske marmorvit tillvaro eftersom färgerna för länge sedan har försvunnit från de här statyerna och så. Men grekerna de badade nästan i klara och sprakande färger. Tempel och statyer och vaser och husfasader, allt var ju välmålat. 10:59 Viss information om det här har man fått via utgrävningar men framförallt så är det ju texter som avslöjar det här. 11:07 Filosofen Demokritos han beskriver redan under 500-talet före Kristus hur färgerika de joniska städerna i nuvarande Turkiet var. Och vanliga färger var gult, rött, purpur och violett. 11:23 Hur vanligt purpur var egentligen det kanske man kan återkomma till här snart. 11:29 Det fanns ju färgkoder i olika teatersammanhang också. 11:33 Good guys hade alltid ljusa kläder. Skurkarna hade mörka. Här har utvecklingen stått tvärstill. Det gäller fortfarande olyckliga karaktärer. De hade grått, blått eller grönt. Sen har vi de här... 11:54 spela vinkarna i komedierna som hade alla möjliga färger som om de hade ramlat i någon form av palett innan de gick ut på scenen. Det skulle illustrera då att de var väldigt lustiga. 12:04 Det är ju väldigt tacksamt för publiken. Direkt man sätter sig där och ser skådespelarna förstår man. Det är en kul typ. 12:12 Men han verkar ha det tufft. 12:14 Ja, när vi kommer till Rom så är det ju då det här med purpur som är en högstatusfärg under antiken och särskilt i Rom. Purpur är en symbol för makt och det här beror ju förstås på att utbudet var lågt och därmed så är ju priset högt. Klassiska marknadsmekanismer att tillgå här. Snäckarter i särskilt östra Medelhavet är ju källaren till den här färgen där körteln i snäckan gav den här eftertraktade nyansen. 12:48 Men det gick ju att med olika kombinationer få fram allt från rött till blåviolett och även om det gick åt miljontals snäcker under den här perioden så var det väldigt arbetsintensivt och mördosamt att få fram stora kvantiteter. 13:04 Och det krävs ju järva och djupa dyk för att samla in alla de här snäckorna och sen peta ut det lila, lila, lila som fan säger den då. 13:19 Men prupeln var inte bara exklusiv, den hade också hög motståndskraft vid tvätt och blektes inte i första taget. 13:27 Ja, det var riktigt fint färgämne. Som du säger, man tänker att purpur bara är någon slags violett men det var en hel skala med olika färger. Den romerska författaren, eller olika nyanser, inte olika färger. Den romerska författaren Plinius den äldre till exempel, han liknar purpurn från staden Tyros som nu nämns i två avsnitt i rad med färgen på torkat blod. Och det gör han i någon sorts uppskrytande sammanhang. Den är lika vacker som torkat blod. 13:59 Och vi tolkar ju det här med att vara klädd i purpur som en omskrivning för att bli romersk kejsare. Att man fick ha en mantel av purpur. Eller om man var senator i kejsarens rom så fick man ha en liten bord eller en rand på sin tåga i purpur. Så det var fint. 14:18 Ja, det är det här ytterplaget tågan som högre ämbetsmän eller sen då kejsare gick omkring som kunde vara helt purpurfärgade och ibland med guldbruderat mönster och sådär. Det visar i alla fall att här kommer någon som inte saknar slantarmakt knallande. Exakt. Och det fanns ju förstås lagar som bestämde vem och när någon fick ha vissa färger på kläderna. 14:46 Slavar fick aldrig ha purpur än som de skulle ha haft möjlighet till exempel. Det är mycket mystik och mytologi kring det här med purpur. 14:55 Under Roms storhetstid mellan 200 för Kristus och 300 efter Kristus så utvann romarna naturresurser som de hittade i diverse allskönsprovinser och så skeppar man hem det till Rom och det var ju områden då som Grekland och Egypten som helt förblödde på en massa värdefulla resurser som till exempel de här snäckorna och efter Romarikets fall och ju länge medeltiden tickar på så blev ju de här purpursnäckorna mer och mer sällsynta man hade ju dammsugit östra medelhavet på de här snäckorna under flera sekler Men purpurn kommer ändå fortsätta spela en roll som maktsymbol i Östrom, alltså Konstantinopel. 15:42 Men under medeltiden sen så kommer då andra sätt att framställa radaktig färg att dyka upp med som tar över mer och mer. Och när turkarna på 1400-talet erövade Konstantinopel så gick de sista purpurfabrikerna under också. 16:01 Under medeltiden kommer ju andra sätt att framställa röd färg vara dominerande i Europa men de är ju i själva verket lika gamla eller kanske till och med äldre än purpursnäckan. För det finns tre klassiska sätt att färga textilier röda. Krapp, Kermes och Cochinell och vi kommer till dem var och en. Men det var i denna del av världen krapprotan som under allra längst tid har använts. Färgämnet som i sin kemiska variant heter alisarin men som har kallats turkiskt rött. 16:36 Traditionellt den utvinns ur krapproten. 16:41 Från 1700-talet för vår tideräkning finns exempel på krappfärgning från Indusdalen. Det är alltid fint att få nämna andra högkulturer än egyptierna och summererna. Lyfta lite andra flodkulturer. Det blir ju annars lätt Egypten och Mesopotamien tycker jag. 17:00 Du känner dig töt på dem nu eller? Inte de här gamla egyptierna nu igen. Eller vadå? 17:09 Det är väl fint att få lyfta indus också. 17:12 Ja, verkligen. 17:13 Men krappfärgning var allmänt spridd i hela Mellanöstern. Dock så var det en omständig och besvärlig procedur. Vilket är ett sätt att säga att krappfärgade kläder var mycket dyra. 17:26 symbolvärdet för att färg har varit högst varierande. Det är ju blodets färg och därmed så är det också ihopkopplat med mod och uppoffring och i kristens symbolik har det också varit ihopkopplat med Jesu lidande på Golgata. 17:44 Men efter purpurn så blev ju raden maktfärg för kungar och elit under tidig medeltid. För sen då dippa en smula under 1100-talet och sen återkomma under 1500-talet. 17:59 I Grekland och Rom så var ju rött krigsgudens färg, alltså Ares och Mars. Mm. 18:07 Men det är också en revolutionär färg och en teori kring det är att det har med franska revolutionen att göra där man under tillfälle hissar en rad fana för att symbolisera hot och varning och man protesterar mot olika saker. 18:23 Och då blev det en massaker på ett 50-tal människor som hade hissat den här röda flaggan och då blev den ju också... 18:29 Ja, på ett eller annat sätt, absolut. 18:45 Det här var ju ingenting som Henrik den åttonde eller Erik den fjortonde kunde veta när de gick runt i slottskorridorerna och myste i sina kungliga röda färger på 1500-talet, 250 år tidigare. För då var rödfärg en kunglig symbol och inte något annat. 19:03 Så förutom Erik XIVs krapprotsfärgade plagg och gardiner, eller vad han nu tyckte om att föra sig med, så har vi också en annan tradition för att färga saker röda i den här delen av världen. Kring Medelhavet har också traditionen funnits att plocka honor av vissa typer av kärmes sköldslös som då tycker om att bo på ekar. Och de här små parasiterna, de torkade man och behandlade med ettika, vilket skapade ett starkt rött färgämne som kunde användas för såväl smink som för klädfärgning. 19:41 Om vi tänker på Kleopatra och avbildningar där hon har kraftigt rött smink och jag vet inte hur historiskt autentiska de är i själva verket, men hon skulle ha haft tillgång till kermessköldslössen i sitt... 19:57 i sitt behandlade färgämnes-format. 20:00 Kan Jäkten 14 ha färgerat sitt skägg med kärmes eller krappbrot? 20:09 Det var väl naturligt, det var det väl? Ja, det var väl det. Men poängen är, bara för att tydliggöra den, när vi är inne i den tidiga moderna tiden och när vi lämnar det röda temporärt nu så både krapp och kärmes är högstatus, dyrt omständigt och det är därför kungarna gillar det så mycket. 20:36 Blått är flott, min sän. Jag har blått blod i mina ådor. Ja, det är ju inte alltid det var så. Romarna tyckte inte om blått till exempel. Det var ju den färg som barbarerna använde. Och blått är det vi ska prata lite grann om nu här. 20:56 Exakt. För medan den röda färgen var kejsarnas färg, elitens färg. När man tänker på blå färg så tänker man ju... Jag vet inte, är det inte den... 21:06 Första bilden som kommer till en Mel Gibsons William Wallace tolkning i Braveheart. Blåfärgade skottar som står och skriker att du kan aldrig ta min frihet. 21:20 Du menar att det är det första man tänker på när någon säger färgen blå. Då dyker Mel Gibson upp. 21:26 Om du lägger till historia. Tänk Google-sökningen blå historia. Då får du en mental bild av Mel Gibson som William Wallace. 21:36 För idén om den blåa stridsmålningen som bland annat gett barbaren i den moderna spelklassikern Diablo 2 sitt typiska utseende Det är ju någonting vi har ärvt från romarna William Wallace förövrigt levde ju på 1200-talet, under sent 1200-tal Han målade sig absolut inte blå Men det ger ju starka bilder i Hollywoodfilm, så är det ju Romarna använde från det sena 200-talet begreppet pikter om de människor som bodde i det som idag är Skottland. 22:10 Det är ett romerskt begrepp och ett samlingsbegrepp, alltså ingenting som någon grupp i norra Storbritannien själv skulle ha använt. Pikter blir ungefär de målade, om man ska översätta det. 22:25 Antingen har det ansetts handla om tatueringar eller om krigsmålning. 22:31 Om vi går ännu lite längre tillbaka i historien så landar vi i Julius Cesars beskrivning av sina krig i Gallien. Där hittar vi uppgifter om hur kelterna som han ser och träffar på ska ha använt växeln vejde för att smycka sig själva. Och det här är ganska kontroversiellt huruvida kelterna faktiskt gjorde det här eller inte. När man i modern tid har försökt använda just vejde för att åstadkomma krigsmålning eller tillfälliga ansiktsstatueringar så har man lyckats mycket dåligt. 23:01 Vejde fäster inte bra på mänsklig hud. Dessutom irriterar det huden. Vilket ska ha fått vissa frifräsare att föreslå att pikterna i själva verket använde vejde för att behandla skador efter slagen. Och att det är det som Caesar ska ha sett och tolkat som att de krigsmålar sig. Vi vet helt enkelt inte huruvida pikterna målade sig blåa inför slag eller inte. Men vi vet däremot att de definitivt använde vejde för att färga textilier. 23:34 Därför det är vejde väldigt bra på. Det här gjorde både kälter, germaner och slaver i ganska stor utsträckning. Och eftersom vejde, vilket är en växt, har blågröna blad så är det en av få växter som effektivt kan användas för att färga textilier blå. Ur vejden går det att framställa färgämnet indigo. Ej att sammanblanda med växterna indigo som vi kommer till vartefter. Och det är inget dumt färgämne alltså. Men... Det är lite omständigt eftersom förutom att växterna behöver krossas, torkas och pulveriseras. 24:12 Nu pratar de om vejde. 24:13 Ja, exakt. Så måste de dessutom genomgå en längre jäsperiod. Vilket i sin tur orsakar en bedrövlig lite så här funkig lukt. Alla som har stuckit ner näsan i en hög med gräsklipp som har satt igång en fermentering vet hur härligt stickande elak den doften kan vara. Känner du igen det här? 24:38 Det är inte jätteofta om någon kör ner snoken i en hög med gräsklipp men jag kan ändå tänka mig det. 24:45 Ibland krattar man ju undan den när den har legat där. 24:48 Jo tack, det här har jag blivit varse att man behöver göra då och då. Det är ett evigt gräsklippande och det växer ju så det knakar just nu. 24:57 Ja, jäsprocessen behövs därför att vejden måste bli basisk för att fästa på textilier. Jag säger det här därför jag vet att vi har kemilärare som lyssnar på den här podden. Och när någonting fermenterar, grönsaker kan man ju ofta fermentera, det gör jag ibland, då sänker man pH-värdet. Vilket i fallet med grönsaker gör att farliga bakterier inte trivs. Kan man ha dem i burk länge. Men i fallet med vejde så innebär det att pigmentet fastnar i tyget. Och allt det här gjorde man redan under antiken så att den europeiska traditionen av att färga grejer blått med vejde den är mycket gammal. 25:35 Men det gav en ganska svag blå färg och när man tvättade så blev det ganska snabbt urblekt. 25:43 Efter omöjkets fall så blev den här blekblå färgen ganska vanlig bland vanligt folk. 25:52 Populasen, allmogen. 25:55 Precis, medan då rött tog över efter purpurn bland Västeuropas härskare. 26:01 Plebejerna. 26:02 Förlåt, jag sitter och funderar på fler ord för det vanliga folket. 26:06 Hör jag. Kreti och pleti. 26:08 Kreti och pleti, där har vi det. 26:10 Och det var ju då den här krapproten som hade tagit över och gjorde att det rött blev vanligt bland de som härskade. Och den här krapproten trängde ju in bättre tyget och gav en bestämd röd färg. 26:25 Nu tänkte jag prata lite kyrka. Kul! Och färger. Mm. 26:30 Under flera hundra år hade ju kristna företrädare och inte minst olika kloster hållit på och debatterat huruvida färger är något positivt eller inte. 26:41 Ja, är det mänsklig och världslig fåfänga eller är det ett sätt att prisa Guds storhet? 26:48 Det är frågan då. Och då har vi sistens Jens-munkarna som var färghatarna som menar att praktfulla färger det är bara materiell forfänglighet där. 26:59 Just det. Skomakare, bliv vid din läst. Kyrkan, stay grey. 27:05 Ja, exakt så var sloganen. Maja Jakobsson som har skrivit boken Färgen gör människan skriver Färg var ett hölje, något som gömde och dolde, något som hycklade och bedrog och som därför skulle undvikas. Det var färghatarnas inställning där. Ja. Sen har vi färgälskarna. Ja. 27:27 Som bland annat var munkarna i ledande medeltida klostret Cluny. De betraktade färg som ljus. Och ljus, det var ju naturligt och gudromligt. Och efterhand så kom de här färgälskarna att få ökat inflytande över utsmyckningarna i kyrkorna. Det var ju roligare så här. 27:48 det handlar väl om den här grejen att eftersom livet efter det här jordliga livet är ju mycket längre och mycket viktigare då ska man inte hålla på och fastna vid det det flashiga och de här distraktionerna som vi stöter på här i jordelivet då är det bättre att ha det grått och tråkigt i några decennier och sen så får man åka till paradiset men det blir ju trist alltså 28:17 Det är det här asketiska att man ska begrunda Guds ord och inte förtålas av världsliga aspekter och tillvaron. Men det gjorde man ändå till slut. Ja det gjorde man. 28:34 Väggfärger, målningar och färgglada mosaiker av glas blev ju väldigt vanligt under 1100-talet. Glans och prakt imponerade ju på kyrkobesökarna förstås och det skulle också öka styrkan i deras bönor var tanken. Och så går det då blått och blev Ljungfru Marias färg. Tidigare hade hon då klätts i mörkt och svart eftersom hon förstås skulle sövja och sövg var ju den svarta färgen. Men på bilderna ersätts då klädseln allt oftare av blått som också blev allt mer klarblå. 29:09 Mm. 29:10 Och det höjer ju snabbt statusen på den blå färgen. Ljungfru Maria i alla ära men för den franska adeln under medeltiden så var det kanske ännu viktigare att kungen Ludvig den åttonde lät inspireras av de här kyrkornas blåklädda marior. Och den franska kungen han tog på sig då blåa kläder och designade till och med sin vapensköld med liljor mot en blå botten. 29:36 Det hänger väl ihop med Ljungfru Maria också. Släkten Capé hade Ljungfru Maria som sitt skyddshelgon så det gick hand i hand det där. 29:44 Ja, jag sa ju att han inspirerades av de här mariorna och att de var blåa. 29:51 Okej, då är vi överens. 29:53 Då hakar de mer välbärgade i samhället på när kungen går runt i blåa kläder. Sen slår de ekonomiska marknadsmekanismerna in. 30:05 Efterfrågan på blått ökar. Då ökar produktionen av vejde också. En växt som trivs i levjordar som det finns gott om i Europa– Och färgarskron hade ju redan bildats som ägnar sig åt att tillverka olika slags färger. Metoderna kommer att förbättras här nu så att kvaliteten på den blåa färgen blev bättre och mer hållbar. 30:29 Och liknar det inte längre egentligen de här urvatnande bleka blå färgerna som pöben gick runt i. Pöben förresten sa du det? 30:36 Jag vet inte. Fick vi med pöben? Jag är inte säker. 30:39 Ja men nu är det med. Och det är en väldigt relevant sak för oss i statustänkande Europa. 30:46 Ja verkligen. 30:48 För vissa regioner så blev ju vejdebusinessen helt avgörande. Man kan till exempel lyfta Erfurt i Tyskland som 1392 helt och hållet finansierat med vejdepengar kan bygga ett alldeles eget universitet. 31:04 Vissa blir ju så förmagna på det här att man skaffar sig politiskt inflytande som sagt och i just Tyskland då så uppstår en köpmannaklass som bara handlar med Veide som kallas för Weidhörn. 31:18 Just det, eller Veidebaroner, fritt översatt av mig. 31:23 Veidepatroner kan man också säga. 31:26 Mm. Hela textilindustrin på den här tiden är ju den mest avancerade egentligen. Och nu kommer då de här olika färgar i Skåna att braka ihop med varann. Det är ju inte jättekul för de som har tillverkat rad färg som alltid har varit det hippaste och mest efterfrågade. När någon fransk kung plötsligt kommer att ändra på det här modet. 31:48 Nej. 31:49 Produktionen av blå färg hade ökat men efterfrågan hade ökat ännu mer. Och vävarna satt nu i en rävsax kan man säga. För de hade inte tillgång till den här färgen som var mest attraktiv och mest lönsam. De fick ju egentligen inte gå runt skråväsendets regler och tillverka egen färg för sina färdiga produkter. Men det fanns krypål i regelverket som sa att väverierna kunde få tillåtelse att använda en färg som hade blivit populär. Och då blev det så att många vävare också gav sig in på marknaden och tillverkade egen färg. 32:26 Fast det egentligen var färgerierna som skulle göra det. Och till den här ekonomiska konkurrensen kan man också lägga den ekologiska biten. 32:34 Färgerierna behövde vatten för sina processer och det tog de förstås från vattendrag och sen dumpade de resterna i samma vattendrag. 32:45 Då blev det problem om både röda och blåa färgerskron släppte sitt eget avfall i samma vatten. Just det. 32:52 Annars blir det väldigt attraktivt att bo så långt uppströms som möjligt. Eller att ha sin industri så långt uppströms som möjligt. 33:17 Det fanns ju handlare som köpte och sålde röd färg som mutade glasmästare för att göra kyrkans mosaikjävlar blåa så att färgen skulle få dåligt rykte. Det är kul. 33:30 Ja, det är ganska fiffigt. 33:32 Och i Magdeburg i Tyskland där man handlar mycket med krapprot så betalar man också konstnärer för att de skulle måla bilder där blått förknippades med synd och helvete. Men det här vet jag inte för blått hade blivit populärt och en konkurrent till den röda färgen hos de rika. 33:51 Just det. Man undrar ju, apropå vårt avsnitt för två veckor sedan, hur mycket färgen på framgångsrika riddare på turnerspelen påverkade populariteten. Och hur rött, blått och de andra färgerna, hur statusen såg ut där. Var det bara rött, sen var det bara blått? Eller hade vi olika förkämpar i olika färger? 34:13 Det var nog lite vad vi har gjort ändå åt. 34:22 Först på 1500-talet kommer vägden i Europa att på riktigt utmanas av ett annat blått färgämne. 34:30 Eller egentligen samma färgämne fast i annan form. Indigon. Känt i Europa sedan i alla fall 1200-talet då allas vår Marco Polo beskrivit det i sina texter. 34:42 I grund och botten så är det samma färgämne som kommer från vejden men när europeerna nåddes av det färdiga pigmentet från indigoväxter som till exempel den asiatiska indigofera tinktoria så fick man tillgång till ett mycket mer effektivt indigofärgämne. Det ska vara tiofalligt mer effektivt än den indigo som man framställer ur vejden. Dessutom såldes det torkade pigmentet i stora block. Så det såg lite ut som att framställarna hade gått ner i någon exotisk grotta och där hittat en märklig vacker blå sten. 35:17 Det ska till och med funnits rykten tidigt i Europa om att indigon var en mineral. Men det är det inte. Det är alltså ett torkat färgämne som såldes i klumpar. 35:28 Och araberna, de hade ju handlat med indigo i ett par sekel när det här slog igenom i Europa. 35:35 Det gav ju en finare, intensivt djup blå färg än vad vejde gjorde. Det var mer hållbart och lättare att färga både ull och bomull med en vejde också. 35:47 Haken då, förstås, för en sån finns ju alltid. Det var ju att det skulle transporteras ganska lång väg. Det var mellanhänder och det var tullar och det här gjorde indigot väldigt dyrt. Vilket i sin tur i och för sig var en positiv sak för den europeiska eliten. Eftersom man då inte behövde oroa sig för att spränga på en bonde med lika fin blå indigofärg som en själv. 36:11 Just det. 36:12 Men efterfrågan var ju hög och vd-producenterna de griper sig av panik förstås. 36:18 Oh my god, här kommer någon annan blå affär nu. Och så tvingas man sänka priserna och man propagerar för importförbud i decennier efter decennier utan framgång. 36:29 Bönder och lägre klasser fick ju i och med de här billigare blåfärgade kläder av vejde medan de som hade råd då köpte indigon. 36:38 Och sen kommer då spanjorerna till nya världen i slutet på 1400-talet. Just det, 1492, oktober. 36:45 Ja, och tar död på indigofesten för araberna. Och sakta styrper man ju då den här vejdeproduktionen i Europa också. För i Sydamerika så vimlar det av indigoplantor. 36:58 Mm, så är det. Indigofera sufroticosa kanske, guatemalsk indigo vanligtvis kallad. Som hade använts av de mesoamerikanska civilisationerna, till exempel maya-indianerna, för att färga deras kläder blåa. Den var väldigt vanligt förekommande. Och när man dessutom organiserar det här som spanjorerna sin vana trogen kommer göra. I och med stora plantager och nästan fabriker som färdigställde varan. 37:30 Indigon i det fallet, bemannat av afrikanska slavar så kommer det också bli en prisvärd produkt. Det här var ett tufft arbete. Det finns ett citat från en spanjor i Nya Världen som vi har läst i en artikel av Världens historia. Han säger att verkningarna av indigo drabbar lungorna hårt och att mer än sju år i indigoframställningen det kommer få slavar att klara av. 37:57 VD-producenterna blev nu lika påhittiga som de här radfärgshandlarna hade varit i och svartmåla eller blåmåla helvetet. För VD-gänget menar att den här amerikanska indigon är giftig och tyget ruttnar och allt vad det är. De hävdar också ironiskt nog att den här blåa indigofärgen är en djävulsfärg. Men våran blåa färg, den är bra den. Den är hur bra som helst. Men allt har ju sin tid och nu är det amerikansk indigos tid kan man säga. 38:32 Nu var det ju inte bara indigo-framställningen som gjorde att det var många slavar som omkom i Sydamerika utan det var ju egentligen vad man än framställde så var det ju under inhumana förhållningssätt. 38:46 Det är ju orsaken till att man ständigt får importera nya slavar till Sydamerika. För ett annat avsnitt, ett kommande avsnitt av podden så har jag suttit och läst i Philip D. Curtins The Rise and Fall of the Plantation Complex. Det är standardverket om plantageekonomi. 39:04 Curtins behandlar vid ett tillfälle i boken hur komplex handeln egentligen var. 39:12 Det handlar om hur idén om triangeln i triangelhandeln samt idén om nationella monopol egentligen bara stämmer på pappret. Och det här har ändå en svag koppling till Indigo. Det är för det exemplet han ger när han pratar om den transatlantiska handeln. Det är att han följer ett franskt skepp som först åker till Afrikas västkust och köper en lass med slavar. 39:38 Sen åker det franska skeppet till Spanska Amerika och säljer slaverna för bulkmetall. 39:45 Denna metall säljs sedan vidare till franska ostindiska kompaniet i utbyte mot indigofärgade textilier som tydligen ska ha varit hett eftertraktade i Senegal. 39:57 Där säljs de i utbyte mot gummi och senegalesiska textilier för att skeppet slutligen ska fortsätta ner efter den afrikanska kusten till Dahomy för att köpa nya slavar i utbyte mot de här senegalesiska textilierna och sen bege sig tillbaka med de här slavarna mot Karibien. Så det är inte en triangel som det här skeppet har begett sig i. 40:25 Utan det har gjort en massa strandhugg och definitivt inte hållit sig till något nationellt handelsmonopol. Men där på vägen så kom ett Lass Indigo färgade kläder att spela roll. 40:38 Engelsmännen har försökt ganska envist förbjuda import av indigo från de här spanska kolonierna. Och i Tyskland och i Frankrike så hade man dödsstraff för de på färgerierna att använda indigo under en tid. Men som det är va, när världen har fått smak på något som man också kan få, då går det inte att stoppa. Och från andra hälften av 1700-talet så var det indigo som var det blåa färgämnet som gällde. Bara under Napoleonkrigen faktiskt under en kort period så kommer vejdeproduktionen att öka igen. 41:13 Men det var ju för att det var blockader mot hela Europa. Just det. 41:17 Och sen stendör vejdeproduktionen. Spaniorerna i sin tur gjorde enorma vinster på färgämnen från nya världen vilket vi kommer till snart här nu. För dels var det ju på Indigo. Men vad hände med den rada färgen egentligen? 41:33 Just det. 41:34 Den får ju också en comeback här nu i och med en liten rackare till hus. 41:40 Just det. Året 1519 träffar den spanska konkistadoren Hernán Cortés på Montezuma och dennes asteker. Det här kommer som bekant sluta med katastrof för astekerna. 41:55 Man besegras och Nueva España, Nya Spanien grundas 1535 i vad som mer eller mindre är dagens Mexiko. När Cortés hade anlänt till Sydamerika och sett urfolkens marknader så kanske eller kanske inte hade han reagerat på det röda färgämnet som såldes där överallt. Astekorna var nämligen mycket, mycket stora fans av att färga saker röda. 42:23 Det ska sägas att mer sannolikt hade väl Cortés ögon för silvret i den nya världen. Rött färgämne är ju trevligt men silver är ju ändå silver. 42:32 Men när man har kolonin på plats Nueva España så inser kolonialmakten Spanien snabbt att man här har en vara som i själva verket är i alla fall Om man räknar gram för gram. 42:45 Lika värdefullt som silvrätt korsenill. 42:49 Från en sköldlus som trivdes på en speciell art av fikon kaktus. Den så kallade korsenillsköldlusen. Framställde man ett mycket effektivt rött pigment. Det påminner såklart om den europeiska varianten kermes men. Och det här börjar bli en klyschare avsnittet nu. Men det är mer effektivt. 43:10 Hahaha. 43:12 Och allt man behövde var 200 000 löss för att framställa ett kilopigment. 43:19 Ja, men det fanns många löss. 43:22 Ja, så är det ju. 43:24 Jag har inte lyckats belägga hur långt tillbaka i tiden som masteken hade använt lössen för att färga saker och ting men när europeerna brakar in på 1500-talet så är det redan en väl smord maskin. Ägg från lössen placerades medvetet på framodlade kaktusar För att få fram mycket stora infestationer på ett och samma ställe. Dessutom hade astekerna, likt en skicklig hunduppfödare, avlat fram stora och färgsprängda löss. Så att de parasiter som utgjorde råvaran, så att säga, de var i själva verket redan förädlade under en lång tid. 44:00 Så att de här lössen var riktigt tjocka och till bredden fyllda med färgämne. 44:10 Och sådana odningar fanns redan i Aztekernas legendariska huvudstad Tlaxcala och sen kommer de etableras av spanjorerna i andra delar av Nya Spanien också. 44:22 Ja det är ju på 1540-talet som det börjar gå stora laster rörade färg över Atlanten. Och köpmännen i Spanien inser ju värdet på det här och så kränger de utan vidare problem färgen vidare till Italien. Och där är ju då textiltillverkning och färgning stor verksamhet. Ett experiment på hur bra den här färgen var gjordes 1543 för att se om den gick att använda på silke. Mm. Vilket vissa rykten sa att det inte gick. 44:54 Nu är det ju som det är i den här branschen då tydligen. Man ska inte lita på allt som sägs. 44:59 Och därför kanske man gjorde det här experimentet. Och då visade det sig att jämförelsen med de kläder som hade färgats av den gamla röda färgen och det här med cochenil. Det var ju slående. Ett och ett halvt kilo cochenil kunde färga 30 gånger mer tyg än andra färgämnen. Mm. 45:17 Och det blev superpopulärt. Adelsmän, kardinaler, höga höjdare, dignitärer. 45:28 Crème de la crème. 45:30 Ja. Eliten. 45:32 Societeten. 45:35 Någon slags synonymjakt här. Ja, men ni fattar. De gick omkring i de här lusfärgade däkterna och lyste. 45:44 Så är det. Corsenil är det nya svarta, så att säga. 45:48 Ja, fast det är ju den nya UAA-dag. 45:49 Ja, det är det som är skämtet. 45:51 Ja, jag fattar det. Och det här färgämnet kommer också importeras till Persien och Kina. Och det blir Spaniens främsta inkomstkälla efter silvet som byts i de här sydamerikanska bergerna. Och intäkterna formligen rasar in. Och som du sa, under 1500-talet så utvecklas produktionen till rent industriell skala. 46:11 Med stora plantager av kaktusar där de här små lössen knatar omkring och stormtrivs. 46:19 Just det, i slutet av 1560-talet så exporteras årligen 80 ton av färgämnet. Lite snabb matematik. 46:28 Vad sa vi? Det är 1000 kilo på ett ton, det vet vi. Och det var 200 000 löst på ett kilo. Blir det... 16 miljarder löss som årligen plockas. 46:38 Det kan vara fel, jag kan ha satt decimaltecknet vid fel nolla där men oavsett vilket så är det enormt många löss som ska plockas och torkas och det är ju slavarbetskraft som gör det här såklart. 46:52 Och när det finns så här mycket pengar i en bransch då kommer det förstås att locka till sig fuskare och bedragare som försöker mygla till sig mer pengar för mindre färg. Till exempel genom att mixtra med vikten, man spär ut färgen med mjöl och aska eller kalk och sådär. 47:10 Och kan inte konsumenten då lita på att den får vad den betalar för så kommer ju vederbörande börja klaga. Det är ingen nytt liksom. 47:18 Och det gjorde de europeiska kunderna men de kunde inte skicka produkten till reklamationsnämnden direkt. 47:25 Men om tillräckligt många blev tillräckligt missnöjda med produkten så skulle man kunna tänka sig att de börjar använda mer pålitliga färgämnen igen. Så spanjorerna blev lite nervösa över det här och tänkte sig att vi måste nog stöva upp det här med kvalitetskollen. Och då tar man in med hårdhandskarna mot det här fusket och inrättar specifika kontrollstationer och en särskild domstol som ska kolla kvaliteten på de här färgproducenternas produkter. Och var den tillräckligt bra så satte man en godkänt stämpel på tunnan och så fick den tillstånd att föraktas över havet. 48:02 Så det satt väl en spansk Stig Helmer där borta i Sydamerika och klistrade dit ett okejmärke på den här luslådan. 48:10 Någonting i den stilen kanske. Ursprungligen trodde man att det skulle räcka med statliga inspektörer men de gick ju både muta och dessutom så kunde de inte hålla koll på varenda skepp som lämnade. 48:23 Nya Spanien så det räckte inte riktigt. Det är ju 1572 som den här speciella domstolen ska granska all korsenill som går på export. Det ska vägas framför domaren innan klistermärket kan hamna på lådan. 48:39 Ja, det är hårda och vakande ögon och bedömningar här. Men de här åtgärderna kommer att lyckas och färgen blir bättre. Och de här färgerna i Italien blir nöjda igen. Och från början av 1600-talet så säljer det platina guld. 49:00 Får fem getingar. 49:02 Går som en raket på svensktoppen och allt det där. 49:04 Verkligen. 49:05 Så nu är det korsenillöt som gäller under 1600-talet och framåt. 49:08 Ja, och Spanien har ju ett monopol på det här. Du kan inte komma över det annat än att köpa det via till exempel italienska handelsmän. Förutom om man som i fallet 1596 när engelska kapare till drottning Elisabeths stora förtjusning lyckas lägga lovarna på tre spanska galeoner med korsenill. 27 ton korsenill kom engelsmännen över- Och hon spann som en katt. För det här skulle räcka i flera år. 49:38 Har vi några synonymer på glada djur? 49:44 Skuttare som en groda. Just det. Hon var tillfreds som en vombat. 49:51 Vad fan? 49:53 Det är här och spår ju allt. 49:58 Ni fattar, hon var nöjd. Och nästa steg är förstås då att komma över levande lös för att själva kunna producera den här färgen. Det blev lite svårare att visa det sig. 50:09 Jag tror att det var i avsnittet om de här Linné-levjungorna Som dog ute i världen som jag pratade om att Linné hade fått hem en kaktus med olika luss på som en vaktmästare tog hand om och såg till att ta kol på alla de här lussen. Den anekdoten borde framförallt passa i det här avsnittet. 50:38 Eftersom Linné var ju väldigt intresserad av att starta en svensk produktion av cochinellös. Och han hade ju då via Daniel Olander som var i Guatemala fått hem en kaktus med en sån här lös. Och så hände just den här anekdoten då att en vaktmästare var lite väl på hugget och såg till att klämma ihjäl. Eller hur han jobbar så åt för att... 51:02 Ta koll på alla de här lössen. Och då fick den stora svenska botaniken migrän. Och sen norr kan inte hålla på med det här mer. 51:10 Nej, han ville inte veta av några korsenilllöss efter det. Torparsånen Daniel Rolander. Här kommer lite historisk name dropping. Finansierad av Charles Dejer samt den svenska plantageägaren Carl Gustav Dahlberg. 51:25 På sin resa. 51:26 Ja. 51:28 Relevant. 51:29 Ja, delvis får man väl säga. Ja. 51:31 Ja okej bra. Fransmännen de försökte ju också komma åt de här lössen. Det var ju inte helt lätt att för det första ta sig in i Spanska Sydamerika och sen ta sig hela vägen fram till de här plantagerna och därifrån då med tillräckligt många löss för att det skulle kunna skapas en egen produktion. Men det var en fransman som lyckades få med sig en del löss och tog sig hela vägen fram till de här plantagen och så. Men sen när han skulle skapa egen produktion kring det här så kom det stora myror och åt upp de här lössen. 52:08 Sen vägnade de bort och så dog allt ut. 52:12 Och det är på 1770-talet så det visar ju hur sent det här är också hur länge spanjorerna har kunnat tälja guld på korsenillet. 52:22 Ja, det kunde man fortsätta med för även ängsmännens försök gick ju i stapet. Man lyckades dock få med sig en del lössdomme till Indien där man försökte skapa produktion på de här korsinillössen. Men det verkar som att den färgen som uppstod då från de här lössen på kaktuserna i Indien den blev inte riktigt lika bra. 52:46 Nej. 52:47 Som den i Sydamerika och därför så tvingas man lägga ner den produktionen. 52:51 Exakt och även om det innebar att spanjorerna hade blivit av med monopolet även om det var sämre kopior som utmanare så är vi inne under sent 1700-tal och framförallt tidigt 1800-tal och då är vi bara några decennier ifrån de första syntetiska färgämnena så att i princip fram tills den kemiska revolutionen så har Spanien monopol på korsenillet. 53:16 Det som kommer att hända innan den kemiska framställningen får sitt genomslag är väl att de här frihetsrevolutionerna i Sydamerika ändrar ju lite grann på förutsättningarna ändå. Så att de här nybildade länderna börjar ju konkurrera. Och spanjorerna hade i sin tur tagit med sig en massa lust tillbaka till Europa för de insåg att här kommer vi att tappa de här kolonierna men vi tänker inte tappa lussen. 53:43 Så de tog de med sig tillbaka och då blev det ju som det blev att därifrån så spreds de här till andra europeiska länder och när fler kontrollerar utbudet som också ökar och vad händer då rasar priset. Och det var ju kul för alla vanliga människor i pöben då som ville klä sig i rött. 54:05 Men som det är som sagt då tappar ju det hela exklusivitet också. Och det som verkligen kommer att skapa förändringen i hela det är den här kemiska revolutionen. Musik. 54:29 Tillbaka till det blåa. 54:31 Himlen är blå, Herman. Dina ögon krymper som blå jeans. Mina ögon svider. De har torkat båda två. 54:42 Det är väldigt gammal Kent där. Det var länge sedan vi hade en Kent-referens i den här podden. 54:48 Det har jag saknat. 54:49 Det klassiska indigo-färgade plagget är ju blå jeans. 54:55 Och 1853 så har Levi Strauss som en i mängden begett sig till guldrushens Kalifornien. Men istället för att vaska efter guld så tänkte han kränga gods till andra guldgrävare. 55:11 Och det är ju ett hårt liv med hårt arbete för lycksökarna. De nöter ju sönder kläder va? De är ju som... 55:19 förskolebarn som leker det är liksom galonbyxorna går på löpande band Så Levi Strauss, han tänkte nu ska jag börja sälja plagg som håller. Vilket är orsaken till att han tillsammans med en lokalsmed började utrusta sina byxor med små popnitar. Så att de verkligen skulle bli stryktåliga. Och han använde det mest tåliga bomullstyget som han kände till. Denim. Ursprungligen från den franska staden Nim. 55:49 Därav Denim. 55:52 Och de här tåliga arbetsbyxorna färgades blå av indigo. 55:57 Ibland läser man att det var den enorma populariteten hos Levi Strauss byxor som låg bakom att man kemiskt började framställa syntetiskt indigo 1897, drygt 30 år efter att byxan slog igenom. 56:12 Det är nog mer en bra berättelse än den verkliga sanningen att man inte skulle ha tagit fram syntetiskt indigo om det inte vore för Levi Strauss arbetsbyxa. 56:21 För det här är ju en del av den större utvecklingen. Alltså samtidigt som syntetiskt indigo kommer sent 1800-tal så kommer nästan alla andra syntetiska färgämnen åren före eller åren efter. 56:34 Men blåginsen kan ju vara representant för en populär vara som har ett signum. Den klara blåa lysande färgen. Och då behöver man ju pålitliga färgämnen som syntetiskt indigo. 56:50 Och marknaden för indigo var såklart större än bara blå jeans. Men helt irrelevant är det förstås ändå inte. Sedan 60- och 70-talet har jeans varit ett stående inslag i modet. Inte bara när det gäller byxor. Det här vet ni utan även skjortor, jackor och kjolar. Så det är en indigo-berättelse. 57:09 Själva ordet jeans är ju ett franskt uttryck då. Blöde junis. 57:16 Som då betyder genoablott. För det var väl där man framställde blott genoism. Det här tycker jag är en viktig anekdot att få med eftersom jag inte hade en aning om den. 57:30 Skulle du ta gift på att den är sann? 57:33 Vilket gift är det du tänker? 57:40 Nej, det är väl dumt att göra. Men det låter bra. 57:45 Vi kan ta lite cochinellöst på det. 57:48 En näve med vejde törs man ändå käka. 57:52 De politiska ideologierna kommer ju etableras under samma period som de kemiskt framställda färgämnena slår igenom. Det är därför som socialister, kommunister och socialdemokrater in på sent 1800-tal och framförallt tidigt 1900-tal kan färga sina fanor röda. Eller att olika, antingen konservativa eller liberala partier och rörelser kan välja olika blåa symboler, ofta blommor. Som den blå klint som det gamla folkpartiet ärvde från rösträttsrörelsen. 58:24 Som du sa... Rött som den politiska färgen, det är sannolikt ett arv från franska revolutionen. Oavsett vilket anekdot det är man väljer att knyta det till. Men nästan alla förklaringsmodeller kopplar samman det röda med den franska revolutionen. Men blått, det är ju en kyligare färg. Närmare besläktat med citat kallhamrade och rationella tankeströmningar som Emanuel Cidea skriver i en artikel i tidningen Focus. 58:56 Medan socialismen är eldig i jämförelse. Inför ett annat kommande avsnitt har jag läst i historikern Jens Ljunggrens bok Den uppskjutna vreden. 59:08 Den handlar om hur socialdemokraterna i Sverige gick från de tidiga agitatorernas känslopolitik. Där män som August Palm försökte undervisa arbetarna i klassmedveten vrede. Man skulle lära dem att hata förtryckarna. 59:24 Sen blir sossarna samhällsbärande och bildar regering och det är Per Albin Hansson som är statsminister och då vill han inte ha en påeldad hatisk väljarkår. Varför retoriken helt plötsligt blir betydligt mer återhållsam, det handlar om solidaritet och långsamma framsteg och allt sånt där. 59:42 Det är alltså en resa från det eldiga till det mer återhållna. Men färgerna, det röda, är kvar från det ursprungliga, det här mer passionerade känslopolitiken ur vilket socialismen är sprungen. 59:57 Här får både jag och lyssnarna hinta om vad som eventuellt ska komma framöver. 60:02 Det är intressant. Jag noterar i huvudet här. Ja, sen vet man ju aldrig när, men ändå. 60:11 Men det finns ju en outlier i den här annars mycket tydliga blått, borgerligt, rött är socialistiskt som vi har vant oss från de flesta europeiska exemplen. Och det är ju USA. USA. Eftersom republikanerna oftast representeras genom den röda färg som ju i så många andra delar av världen för tankarna till vänstern. 60:34 Varför? Jo, svaret är ganska... 60:38 Vardagligt. Det handlar om grafisk representation för valresultat i olika tv-kanaler. 60:46 För CIDEA går i sin artikel genom hur efter färg-tvns genombrott så valde olika kanaler olika färger för att representera de delstater som blev demokratiska eller republikanska. Och republikanerna de kunde vara gula eller blåa eller röda. Samma med demokraterna. Det var olika färger i olika kanaler. Det är faktiskt först inför valet 2000 som tv-kanalerna hade enats om en unison färgsättning. 61:16 Då skulle man ha rött för republikanerna och blått för demokraterna. 61:21 Vad skönt att de hade det där så att det här valet inte blev så förvivat och kronligt. 61:27 Nej, det är ju det enda som saknas i valet 2000 att det också skulle ha blivit en färgkontrovers egentligen. 61:37 Det här sammanföll också med att stora tidningar som New York Times gick över till att för första gången trycka sina tidningar i färg. Och då hakar de också på den röda och den blåa grafiken. 61:50 Och det fastnade helt enkelt. Inledningsvis så gjordes försök från republikanskt håll att byta färger. Man menar att vi borde ju vara de blåa. Vi är ju, alla våra systerpartier i resten av världen är ju förfalsen blåa. Dessutom skulle det kanske vara hjälpsamt när republikanerna ska attackera demokrater, kalla de marxister, att peka på. De är ju för fan klädda i rött. 62:14 Men i själva verket så har färgerna satt sig stenhårt de senaste 20 åren. Och om vi tänker, vilken färg har Donald Trumps kepsar? Det är röda kepsar med vit text. 62:28 Och om blått verkligen är kyligare och mer rationellt medan rött är eldigare och mer passionerat då är ju rött också helt rätt färg för Dagens Republikanska Parti. För liksom den känslopolitik som sossarna gick ifrån för hundra år sedan, den är ju på kraftig tillväxt inom amerikansk höger. Det handlar ju mycket om att vara arg, känns det som. 62:51 Det var en oväntat spänstig jämförelse. 62:53 Ja, det får jag ju ta och erkänna av. 62:57 Man får säga någonting om det här med den kemiska revolutionen också. Som hänger ihop en smula med färgjur och så. Det var ju en ganska suspekt verksamhet. Får man säga det här med alkemi och sånt innan. Vad ska vi hålla på med där? Det ger ju inget guld. Och det går inte att göra någon lönsamhet i det där. Var ju tanken länge. 63:23 Vi har ju ett alkemiavsnitt också för övrigt. 63:26 Men i mitten på 1800-talet så har vi en ung kille som heter William Perkin som tänkte sig att han skulle försöka tillverka kinin mot Malavia genom kemisk väg. Och istället åka och få fram ett syntetiskt färgämne som var lila då. Och han hade ett eget laboratorium på vinden i föräldrahemmet och satt och pyssla med det här på sina lediga stunder. 63:55 Parkinson kommer på det här och 1856 inser att det här skulle man kanske kunna omsätta i kommers på något sätt. Han lyckas då sälja in det här till ett färgföretag och sen så startade han också ett eget företag. Parkinson sa han. Och de blir ju stormrika på det här vartefter. För modet kommer nu att förändras snabbare och snabbare under slutet på 1800-talet. Och det gäller att vara den som lanserar något nytt. 64:25 Vilket i sin tur då gör att de olika färgfabrikanterna anställer egna kemister med uppdrag att hitta nya kulörer till nästa höst eller sommar eller vad det nu är som kommer. Och det på något sätt höjde ju då kemisternas status en hel del också. För nu kunde man då använda det här i ekonomiska sammanhang. Och nu är det ju färdigt då med att hålla på och kladda runt med olika växter och loss och grejer. Utan nu är det här som gäller. 64:58 Det är klart att det uppstod en del miljökatastrofer i vattendragen närheten av de här färgfabrikerna och sådär. Och det blev protester mot att färgerna kunde ge hudutslag och sånt. Men det spelade i längden ingen roll för folk ville ha olika färger att klä sig i och sticka ut och sådär. Och då på något sätt har vi ju tagit det här avsnittet in i någon form av annan bransch som har med mode att göra istället. 65:27 Ja och de industriella villkoren och allt sånt. Sen säger jag det att lössen är ju inte helt borta utan de används ju fortfarande i ganska stor utsträckning för att färga saker röda fortfarande. 65:42 Ja, det var en generalisering som till slut inte blev sann. 65:47 Att man inte höll på med dem längre. De återkommer ju på framförallt 1970-talet. 65:53 Räkna aldrig ut en lus. Med det sagt, nu är det här färgsprakande avsnittet. Nu har det slut på färg. Inga mer kulörer eller nyanser. Inte något pigment kvar. 66:06 Synonymavsnittet. 66:08 Jag kom inte på när vi... Tack så jättemycket för att ni har lyssnat. Vi hörs om en vecka. Tack, hej!